2/3 Oktober
Om 14 dagar kommer mannen hem igen. Då har han varit borta i 10 veckor, lååångt borta i Afrika...
Det har varit en pers att vara utan honom så länge..inga telefonsamtal..bara facebook som kontakt.
Hade det inte varit för att jag flyttat mitt i allt och jobbat så mycket som jag gjort så hade det varit mycket svårare. Men det gäller att hålla sig själv sysselsatt så gott det går.
Igår tog jag hem en katt, en hane. Han är väldigt kelen och pratar som bara den. Han verkar helt frisk, men väldigt mager. Jag hoppas innerligt att han kan stanna, men bara om det funkar mellan honom o vår honkatt. Gör det inte det så får jag se till att hitta ett hem till honom. Eller så får han vara en utekatt, och få mat o tak över huvudet av oss. Han klagar inte på att vara inne nu, han får massa mat o vatten. Han sover hur mycket som helst. Men om han varit ute hela tiden sen jag såg honom första gången, är det klart att han passar på nu. Stackars söten, Linus heter han förresten. Den lilla herren.
ja...annars så rullar det väl på...
Jag inser mer och mer vilka människor i min omgivning som verkligen betyder något. Och tyvärr tror jag att några till faller bort. Jag menar, jag tar inte hur mkt skit som helst av någon människa. Alla har en gräns, och min har överstigits för många gånger. Så att så får det nog bli.
Det har varit en pers att vara utan honom så länge..inga telefonsamtal..bara facebook som kontakt.
Hade det inte varit för att jag flyttat mitt i allt och jobbat så mycket som jag gjort så hade det varit mycket svårare. Men det gäller att hålla sig själv sysselsatt så gott det går.
Igår tog jag hem en katt, en hane. Han är väldigt kelen och pratar som bara den. Han verkar helt frisk, men väldigt mager. Jag hoppas innerligt att han kan stanna, men bara om det funkar mellan honom o vår honkatt. Gör det inte det så får jag se till att hitta ett hem till honom. Eller så får han vara en utekatt, och få mat o tak över huvudet av oss. Han klagar inte på att vara inne nu, han får massa mat o vatten. Han sover hur mycket som helst. Men om han varit ute hela tiden sen jag såg honom första gången, är det klart att han passar på nu. Stackars söten, Linus heter han förresten. Den lilla herren.
ja...annars så rullar det väl på...
Jag inser mer och mer vilka människor i min omgivning som verkligen betyder något. Och tyvärr tror jag att några till faller bort. Jag menar, jag tar inte hur mkt skit som helst av någon människa. Alla har en gräns, och min har överstigits för många gånger. Så att så får det nog bli.
April
Våren är här och kärleken sprids med den.
Det är mycket som händer just nu. Jag började jobba i en liten by och vantrivdes. Nu har jag sedan en vecka tillbaka börjat på ett annat ställe. Samma ställe som jag haft min praktik på och det känns så bra. Jag är numera en resurspersonal till två barn i behov av särskilt stöd. Det känns toppen! Jag har sedan ett bra tag funderat på att vidareutbilda mig till specialpedagog inriktat på barn med autism, därför känns det extra bra att få prova på hur det känns att ta hand om två barn med behov av extra stöd. Det är en viktig uppgift man har, man måste ha så mycket tålamod och vara så otroligt tydlig i allt man gör. Man måste även ge dem väldigt mycket trygghet, inte att man inte ska ge det till de andra barnen, men i fall som detta är det extra viktigt.
Men jag trivs väldigt bra och livet leker just nu.
Min man var precis i stan i en vecka och den veckan flöt på snabbt! Jag längtar så tills han är klar med sin utbildning och vi kan börja leva tillsammans. Men tiden kommer gå snabbt nu, så var det ju för mig när jag skulle avsluta min utbildning. Tiden rusade förbi och man fokuserade så mycket på examensarbetet. Sen när allt är klart så känns det så otroligt skönt! Han förtjänar en rejäl resa när han är klar!!
Under denna vecka som han var nere passade vi på att vara ute mycket, vi satt i parken någon dag, han var iväg på sitt håll med sina vänner och jag jobbade. På torsdagen var vi faktiskt på stand-up tillsammans med min syster och hennes kille. Magnus Betnér är den råaste killen som finns, och jag älskar det där råa. Skämten som många tänker men inte vågar säga. Det var sjukt ballt och jag ska lätt dra dit nästa gång!
I övrigt finns det inte mycket att säga egentligen.
Johanna är fortfarande borta i Kambodja och snart drar Amanda iväg till central- och sydamerika och jag är inte alls avudsjuk...^^
Vi får helt enkelt se till att vi träffas när ni båda är hemma igen!
Det är mycket som händer just nu. Jag började jobba i en liten by och vantrivdes. Nu har jag sedan en vecka tillbaka börjat på ett annat ställe. Samma ställe som jag haft min praktik på och det känns så bra. Jag är numera en resurspersonal till två barn i behov av särskilt stöd. Det känns toppen! Jag har sedan ett bra tag funderat på att vidareutbilda mig till specialpedagog inriktat på barn med autism, därför känns det extra bra att få prova på hur det känns att ta hand om två barn med behov av extra stöd. Det är en viktig uppgift man har, man måste ha så mycket tålamod och vara så otroligt tydlig i allt man gör. Man måste även ge dem väldigt mycket trygghet, inte att man inte ska ge det till de andra barnen, men i fall som detta är det extra viktigt.
Men jag trivs väldigt bra och livet leker just nu.
Min man var precis i stan i en vecka och den veckan flöt på snabbt! Jag längtar så tills han är klar med sin utbildning och vi kan börja leva tillsammans. Men tiden kommer gå snabbt nu, så var det ju för mig när jag skulle avsluta min utbildning. Tiden rusade förbi och man fokuserade så mycket på examensarbetet. Sen när allt är klart så känns det så otroligt skönt! Han förtjänar en rejäl resa när han är klar!!
Under denna vecka som han var nere passade vi på att vara ute mycket, vi satt i parken någon dag, han var iväg på sitt håll med sina vänner och jag jobbade. På torsdagen var vi faktiskt på stand-up tillsammans med min syster och hennes kille. Magnus Betnér är den råaste killen som finns, och jag älskar det där råa. Skämten som många tänker men inte vågar säga. Det var sjukt ballt och jag ska lätt dra dit nästa gång!
I övrigt finns det inte mycket att säga egentligen.
Johanna är fortfarande borta i Kambodja och snart drar Amanda iväg till central- och sydamerika och jag är inte alls avudsjuk...^^
Vi får helt enkelt se till att vi träffas när ni båda är hemma igen!
Mars
Jahapp..äntligen börjar våren titta fram! Var ute med barnen redan vid 9 tiden och jag behövde bara ha på min en fleecetröja.
Jag var med tjejerna i helgen, vilket var väldigt trevligt! Fikade gjorde vi och pratade, samt lekte med Alvisen, så stor hon blivit, sist jag träffade henne var hon ca 1 månad gammal. Om en månad blir hon fyra år! Hon ritade en väldigt fin teckning till mig med en tyrannosaurus rex och mig. Väldigt avancerat för att vara snart fyra år. Grym hon är!
Vi får se till att träffas snart igen, man saknar fan att umgås med dem. Från Gymnasiet då vi träffades varje dag till nu..när vi träffas kanske en gång om året..tråkigt.
Annars händer inte så mycket i min värld. Annat är det i den kaotiska världen utanför...jösses...Tror ärligt inte att den där Kadhafi kan vara så kaxig om han INTE har kärnvapen..så vi kan väl nästan se att detta är början på WW3.
Förhoppningvis blir fallet inte så, men man kan inte vara hundra. För världen är i skakning och jag tror inte att den kommer lugna sig på ett rätt bra tag.
På jobbet går det bra, ungarna är för ljuvliga men jag känner inte att jag räcker till. Barnen som är i speciellt behov av hjälp och stöd får inte det för att vi är för få personal. Det är dom som blir lidande ju, men när här ska vi tänka på PENGAR istället...för det är ju för DYRT att anställa fler personal så att alla barnens behov blir tillgodosedda. ÄCKLIGT. jag menar vakna..barnen är vår framtid..de är värda allt vi kan ge dem. Men då väljer man att värdesätta pengar högre..Jag gör mitt bästa på jobb iaf och hoppas att jag ger barnen vad de behöver..fastän jag stressar sönder mig så är det ett jobb jag valt att ta på mig.
Jag ska nog fan bli dagmamma!! =)
( En liten parantes...EMINEM har fler fans på facebook än Michael Jackson, HA! )
Jag var med tjejerna i helgen, vilket var väldigt trevligt! Fikade gjorde vi och pratade, samt lekte med Alvisen, så stor hon blivit, sist jag träffade henne var hon ca 1 månad gammal. Om en månad blir hon fyra år! Hon ritade en väldigt fin teckning till mig med en tyrannosaurus rex och mig. Väldigt avancerat för att vara snart fyra år. Grym hon är!
Vi får se till att träffas snart igen, man saknar fan att umgås med dem. Från Gymnasiet då vi träffades varje dag till nu..när vi träffas kanske en gång om året..tråkigt.
Annars händer inte så mycket i min värld. Annat är det i den kaotiska världen utanför...jösses...Tror ärligt inte att den där Kadhafi kan vara så kaxig om han INTE har kärnvapen..så vi kan väl nästan se att detta är början på WW3.
Förhoppningvis blir fallet inte så, men man kan inte vara hundra. För världen är i skakning och jag tror inte att den kommer lugna sig på ett rätt bra tag.
På jobbet går det bra, ungarna är för ljuvliga men jag känner inte att jag räcker till. Barnen som är i speciellt behov av hjälp och stöd får inte det för att vi är för få personal. Det är dom som blir lidande ju, men när här ska vi tänka på PENGAR istället...för det är ju för DYRT att anställa fler personal så att alla barnens behov blir tillgodosedda. ÄCKLIGT. jag menar vakna..barnen är vår framtid..de är värda allt vi kan ge dem. Men då väljer man att värdesätta pengar högre..Jag gör mitt bästa på jobb iaf och hoppas att jag ger barnen vad de behöver..fastän jag stressar sönder mig så är det ett jobb jag valt att ta på mig.
Jag ska nog fan bli dagmamma!! =)
( En liten parantes...EMINEM har fler fans på facebook än Michael Jackson, HA! )
Mars
Ibland blir jag lite mörkrädd alltså. Hörde på radio om en händelse som jag inte lagt märket till tidigare. En 23-årig kille kör i 120km/h på en 60 väg. I motsatt riktning!! Han frontalkrockar med ett äldre par som avlider med det samma. Vad får han för straff???
Jo 1 år!!
Jo 1 år!!
Februari
Hjälp vilken upplevelse.
Man kan säga att det började för redan en vecka seda. Under instrumentpanelen på bilen hittade jag en sladd som hängde och dinglade. Frågade syrrans kille om han visste vad det kunde vara, men han var inte riktigt hundra. Dock sa han att det kanske hade med styrningen att göra. Jag nojade direkt, vad falls kan ju inte köra med bilen och sen plötsligt slutar styrningen att funger. Så innan jobb vid åtta på morgonen körde jag till verkstaden, han sa att han inte hade nån aning om vad det var för sladd, men att den kortslöts hela tiden vilket kunde bidra till en brand. Så han var snäll och skruvade av pluspolen på batteriet och drog ut sladden. Satte tillbaka allt där det skulle vara. Jag tackade för mig och körde till jobbet. Jag märkte inget konstigt förrän på tisdagen onsdagen veckan därpå då allt i bilen hade nollställts. Med det menar jag att radion var på noll igen och klockan visade helt fel. Jag tyckte det var lite skumt, men bilen gick som den bruka utan konstigheter. Detta hände nån mer gång men utan att jag reagera vidare på det.
I fredags slutade jag tidigt så jag mamma o min syster tänkte dra till Märkesoutlet och Entré i Malmö och shoppa lite. Jag hade ju fått två löner och csn så pengarna fanns. Jag hittade en skitfin tröja till min man som jag genast köpte. Sen skulle vi in på Entré för att handla vidare. Jag ser att det är ett p-hus man måste köra in i med bilen, jag hatar p-hus men hade inget annat val.
Vi kör in och jag ska trycka biljett...bilen DÖR..Folk kör ner och börjar tuta..jag får PANIK. Skriker till dem att jag inte kan starta bilen. En snäll kille i bilen bakom kommer ut och hjälper att knuffa bilen till närmsta p-rutan. Han frågar vad som hänt och jag säger att jag inte har en aning för jag nytt bytt batteri och det borde inte vara några problem. Han kopplar startkablar och gör sitt bästa för att hjläpa..men inget hjälper. Bilen är stendöd...Jag får fet panik och börjar skaka och bryta ihop.
'Fast i Malmö...i ett p-hus...Allt jag kunde göra var att ringa Bärgningstjänsten. De var väldigt vänliga och efter 20-30 min kommer en stor man ner till p-huset. Han frågar vad problemet var ännu en gång, jag förklarar.
Han ber mig öppna huven och två min senare tittar han upp:
-"Jag vet vad felet är!!"
- vaaa?! Vad berätta, HJÄLP! Skriker jag.
-"Pluspolen på batteriet är inte fast, det gnistlar här och kan börjar brinna i motorn. Dessutom kan hela generatorn vara sönder."
Denna snäll gigantiska man skruvar fast pluspolen igen och ber mig starta bilen. Det är inga konstigheter. Han smilar snällt och säger:
-"Så nu kan ni gå upp och shoppa i flera timmar"
- "Du är en ÄNGEL" utbrister min syster.
Vi går runt och myser tillsammans glada att allt slutar bra, inget mer shoppande blev det för min del, mer än tröja till mannen och filmen Braveheart en film man måste äga.
Jag är bara glad att allt gick så bra som det gjorde..tänk om bilen lagt av MITT på motorvägen vi hade varit pannkakor...
Man kan säga att det började för redan en vecka seda. Under instrumentpanelen på bilen hittade jag en sladd som hängde och dinglade. Frågade syrrans kille om han visste vad det kunde vara, men han var inte riktigt hundra. Dock sa han att det kanske hade med styrningen att göra. Jag nojade direkt, vad falls kan ju inte köra med bilen och sen plötsligt slutar styrningen att funger. Så innan jobb vid åtta på morgonen körde jag till verkstaden, han sa att han inte hade nån aning om vad det var för sladd, men att den kortslöts hela tiden vilket kunde bidra till en brand. Så han var snäll och skruvade av pluspolen på batteriet och drog ut sladden. Satte tillbaka allt där det skulle vara. Jag tackade för mig och körde till jobbet. Jag märkte inget konstigt förrän på tisdagen onsdagen veckan därpå då allt i bilen hade nollställts. Med det menar jag att radion var på noll igen och klockan visade helt fel. Jag tyckte det var lite skumt, men bilen gick som den bruka utan konstigheter. Detta hände nån mer gång men utan att jag reagera vidare på det.
I fredags slutade jag tidigt så jag mamma o min syster tänkte dra till Märkesoutlet och Entré i Malmö och shoppa lite. Jag hade ju fått två löner och csn så pengarna fanns. Jag hittade en skitfin tröja till min man som jag genast köpte. Sen skulle vi in på Entré för att handla vidare. Jag ser att det är ett p-hus man måste köra in i med bilen, jag hatar p-hus men hade inget annat val.
Vi kör in och jag ska trycka biljett...bilen DÖR..Folk kör ner och börjar tuta..jag får PANIK. Skriker till dem att jag inte kan starta bilen. En snäll kille i bilen bakom kommer ut och hjälper att knuffa bilen till närmsta p-rutan. Han frågar vad som hänt och jag säger att jag inte har en aning för jag nytt bytt batteri och det borde inte vara några problem. Han kopplar startkablar och gör sitt bästa för att hjläpa..men inget hjälper. Bilen är stendöd...Jag får fet panik och börjar skaka och bryta ihop.
'Fast i Malmö...i ett p-hus...Allt jag kunde göra var att ringa Bärgningstjänsten. De var väldigt vänliga och efter 20-30 min kommer en stor man ner till p-huset. Han frågar vad problemet var ännu en gång, jag förklarar.
Han ber mig öppna huven och två min senare tittar han upp:
-"Jag vet vad felet är!!"
- vaaa?! Vad berätta, HJÄLP! Skriker jag.
-"Pluspolen på batteriet är inte fast, det gnistlar här och kan börjar brinna i motorn. Dessutom kan hela generatorn vara sönder."
Denna snäll gigantiska man skruvar fast pluspolen igen och ber mig starta bilen. Det är inga konstigheter. Han smilar snällt och säger:
-"Så nu kan ni gå upp och shoppa i flera timmar"
- "Du är en ÄNGEL" utbrister min syster.
Vi går runt och myser tillsammans glada att allt slutar bra, inget mer shoppande blev det för min del, mer än tröja till mannen och filmen Braveheart en film man måste äga.
Jag är bara glad att allt gick så bra som det gjorde..tänk om bilen lagt av MITT på motorvägen vi hade varit pannkakor...
