Januari
Såg ett hemskt program igår på TLC, barn med albinism. I Tanzania är det 1 på 1400 som lider av sjukdomen, dvs rätt många. Sjukdomen innebär att man inte har något färgpigment, vilket är en genetisk avvikelse. För att få sjukdomen måste båda föräldrarna vara bärande av den genen. I Tanzania håller man på väldigt mycket med svartmagi och tror att om man bär delar av en människa som har albinism så ger det lycka och välstånd till den som bär delarna. Därför sker det många mord på människor som har sjukdomen.
I dokumentären visade de bland annat en familj med nio barn varav 3 hade albinism, en natt blev den ena dottern mördad och styckad. Lemmarna såldes för dyra pengar. Pappan sitter i fängelse misstänkt för att ha hjälpt mördarna att stycka dottern. Så vidrigt att jag inte finner ord för det!
De två barnen som har sjukdomen kan inte äta och inte sova för att de tror att varje dag är deras sista dag i livet, de bara väntar på att någon ska komma och mörda dem. En äldre man kom till familjen en dag och fick höra deras historia och han föll i gråt direkt. Han skulle göra allt han kunde för att barnen skulle bli flyttade till ett säkert läger med andra som var som dem.
Samtidigt som man fick höra om deras historia i Tanzania, fick man även se en flicka i USA som led av samma sjukdom. Men hon var på läger för folk med albinism hon skrattade och hade det helt underbart. Det enda hon tyckte var jobbigt var det faktum att hennes sjukdom bidrar till att hon inte kommer kunna köra bil då många med albinism blir blinda. Medan flickorna i Afrika hade betydligt större problem, pga deras sjukdom hade de stora risker för att få hudcancer då de städigt utsätts för stark sol, de hade dessutom brännskador på hela kroppen. Deras hud var hård och såg ut att tillhöra en 80 årig gumma fastän de bara var 14 år.
http://www.youtube.com/watch?v=hIX6xCplyjE
Samma sjukdom drabbar dessa barn, men pga att de befinner sig på olika delar av världen drabbas de olika hårt.
Det är äckligt och jag blir så jä*la arg!!
I dokumentären visade de bland annat en familj med nio barn varav 3 hade albinism, en natt blev den ena dottern mördad och styckad. Lemmarna såldes för dyra pengar. Pappan sitter i fängelse misstänkt för att ha hjälpt mördarna att stycka dottern. Så vidrigt att jag inte finner ord för det!
De två barnen som har sjukdomen kan inte äta och inte sova för att de tror att varje dag är deras sista dag i livet, de bara väntar på att någon ska komma och mörda dem. En äldre man kom till familjen en dag och fick höra deras historia och han föll i gråt direkt. Han skulle göra allt han kunde för att barnen skulle bli flyttade till ett säkert läger med andra som var som dem.
Samtidigt som man fick höra om deras historia i Tanzania, fick man även se en flicka i USA som led av samma sjukdom. Men hon var på läger för folk med albinism hon skrattade och hade det helt underbart. Det enda hon tyckte var jobbigt var det faktum att hennes sjukdom bidrar till att hon inte kommer kunna köra bil då många med albinism blir blinda. Medan flickorna i Afrika hade betydligt större problem, pga deras sjukdom hade de stora risker för att få hudcancer då de städigt utsätts för stark sol, de hade dessutom brännskador på hela kroppen. Deras hud var hård och såg ut att tillhöra en 80 årig gumma fastän de bara var 14 år.
http://www.youtube.com/watch?v=hIX6xCplyjE
Samma sjukdom drabbar dessa barn, men pga att de befinner sig på olika delar av världen drabbas de olika hårt.
Det är äckligt och jag blir så jä*la arg!!
Januari
Måstemåste måste bara skriva om en dröm jag hade inatt.
Jag drömde att jag hittade en jättesöt fluffi uggla, alltså en unge. Så ville jag att den skulle flyga iväg men den kunde inte utan ville bara gömma sig under min syster täcke. Men jag drog ut den därifrån hela tiden och den hade väldigt vassa klor. Sen gick jag ut från rummet och stängde dörren. När jag kom tillbaka hade den blivit större och vält allt som fanns på min hylla med sina stora vingar.
Sen tog jag tag i ugglan och gav den till min mamma. Hon drog fram en sån liten barnpall som var grön och satte sig på den. DÅ tittade ugglan på henne och tog en egen pall som var ännu mindre och satte sig brevid mamma och imiterade allt hon gjorde. SEn var jag på ett dagis och jobbade och mamma och ugglan satt och tittade på mig hela tiden. Sen var vi plötsligt hemma i vårt kök igen och ugglan hade blivit liten igen och helt orkeslös för han inte fått någon mat på länge. Då kom jag på att ugglor äter ju kött så han fick en stor bit lax av mig sen POFF blev han stor igen och stark. Så vi bestämde oss för att vi skulle släppa ut honom i det fria igen. Och sen flög han iväg.
Det var en mkt konstig dröm men väldigt vacker. Kan någon drömtydning så berätta gärna vad det betyder.
Januari
För er som inte sett, så titta. De är riktigt duktiga
Januari
Ja hur ska jag börja detta inlägg...
Jag har nämligen tänkt en del...ooh WOW blondinen tänker! Nämen ärligt nu.
Jag har tänkt på hur mitt liv hade varit om jag gjort andra val..missuppfatta mig inte nu. För jag älskar livet jag lever, jag har den mest underbara pojkvän jag kan tänka mig, han är mer än jag förtjänar.
Det jag menar är bara att jag har förlorat många vänner på vägen och nu när jag blivit lite äldre (^^) så börjar jag tänka tillbaka. Tänk om jag haft kvar alla mina vänner från dagis som jag förlorade när vi gick i högstadiet. Många av dem var mina bästa vänner som jag lekte med när jag lärde mig gå. Men ingen av dem träffar jag nu, och ibland gör det mig ledsen. Jag saknar många av dem väldigt mycket, att sitta och prata med dem om minnen vi delar. När vi var små och lekte batman, eller när vi var ute till sent och lekte dunkgömme på vårt gamla dagis. Anledningen till att jag förlorade dem är många, och jag vet att jag kan ha varit en stor anledningen. Jag var väldigt tillbakadragen, blyg och kunde vara rätt elak mot många. Det är klart något som jag ångarar..men jag vet också att allt inte varit mitt fel. Det är mycket som gått fel, och visst växer man ifrån varandra.
Sen tänker jag på hur det hade varit om jag fortsatt spela fotboll med de goa tjejerna? Jag slutade efter att ha spelat i samma lag i sex år. Men sen bytte vi tränare och gruppdynamiken ändrades. Jag säger alltid att jag slutade pga mina dåliga knän, men när jag tänker efter hade det mycket och göra med att jag inte kände mig välkommen, jag höll inte deras standard. Jag tappade gnistan. Men jag saknar spelet väldigt mycket, jag kan känna adrenalinet när jag tittar på en match, för att det ligger så mycket bakom. Jag vet hur det är att spela en stor match och spänningarna mellan spelarna. Jag vet hur det känns att trycka in bollen i målet och höra jublet. Det var tider det, och ibland saknar jag det väldigt.
För att sen hoppa några steg fram till gymnasietiden, som kan kort sammanfattas med: Kaos och glädje. Det var en händelserik period, en bergodalbana utan dess like. Men i allt detta fanns det mycket glädje, jag kom väldigt nära tre fina tjejer. Vi umgicks varje dag och hitta på massa roligheter. Men sen av anledningar som jag inte riktigt kommer ihåg tappade jag en av dem på vägen. Jag minns att vi bråkade väldigt, men kan inte riktgit minnas vad anledningen var. Hon stod mig väldigt nära och vi hade en väldigt fin relation om jag får säga det själv. Vi kunde titta på varandra, utan att säga ett ord, och direkt veta vad den andra tänkte. E.T vantar?! Haha.
Men jag saknar henne och vi har glidigt ifrån varandra och nu lever hon sitt liv.
De andra två tjejerna har jag kvar någonstanns, vi har bara inte hållt kontakten spec bra nu senaste tiden, det är mycket som händer i våra liv. Jobb, resa, lägenhter osv. Men jag saknar dem också vi har upplevt mycket tillsammans, både bra och mindre bra saker.
Det finns andra relationer som har varit väldigt svåra, saker som gått väldigt väldigt fel. Men jag kan ändå inte ta hur många smällar som helst, jag måste stå på mig. Jag vet att jag gjort många fel, men de gånger jag vet att jag gjort rätt, de håller jag fast vid!
Men för att förtydliga det hela så är jag absolut inte missnöjd med mitt liv som jag lever, tvärtom. Jag är lycklig och nöjd med mitt liv. Min man är fantastik som står ut med mig fastän jag kan vara svår att ha att göra med. Min familj finns alltid där för mig, i vått och torrt. Men ibland måste man sätta sig och tänka tillbaka på tiden som varit och luta sig tillbaka och uppskatta det man verkligen har!
Jag har nämligen tänkt en del...ooh WOW blondinen tänker! Nämen ärligt nu.
Jag har tänkt på hur mitt liv hade varit om jag gjort andra val..missuppfatta mig inte nu. För jag älskar livet jag lever, jag har den mest underbara pojkvän jag kan tänka mig, han är mer än jag förtjänar.
Det jag menar är bara att jag har förlorat många vänner på vägen och nu när jag blivit lite äldre (^^) så börjar jag tänka tillbaka. Tänk om jag haft kvar alla mina vänner från dagis som jag förlorade när vi gick i högstadiet. Många av dem var mina bästa vänner som jag lekte med när jag lärde mig gå. Men ingen av dem träffar jag nu, och ibland gör det mig ledsen. Jag saknar många av dem väldigt mycket, att sitta och prata med dem om minnen vi delar. När vi var små och lekte batman, eller när vi var ute till sent och lekte dunkgömme på vårt gamla dagis. Anledningen till att jag förlorade dem är många, och jag vet att jag kan ha varit en stor anledningen. Jag var väldigt tillbakadragen, blyg och kunde vara rätt elak mot många. Det är klart något som jag ångarar..men jag vet också att allt inte varit mitt fel. Det är mycket som gått fel, och visst växer man ifrån varandra.
Sen tänker jag på hur det hade varit om jag fortsatt spela fotboll med de goa tjejerna? Jag slutade efter att ha spelat i samma lag i sex år. Men sen bytte vi tränare och gruppdynamiken ändrades. Jag säger alltid att jag slutade pga mina dåliga knän, men när jag tänker efter hade det mycket och göra med att jag inte kände mig välkommen, jag höll inte deras standard. Jag tappade gnistan. Men jag saknar spelet väldigt mycket, jag kan känna adrenalinet när jag tittar på en match, för att det ligger så mycket bakom. Jag vet hur det är att spela en stor match och spänningarna mellan spelarna. Jag vet hur det känns att trycka in bollen i målet och höra jublet. Det var tider det, och ibland saknar jag det väldigt.
För att sen hoppa några steg fram till gymnasietiden, som kan kort sammanfattas med: Kaos och glädje. Det var en händelserik period, en bergodalbana utan dess like. Men i allt detta fanns det mycket glädje, jag kom väldigt nära tre fina tjejer. Vi umgicks varje dag och hitta på massa roligheter. Men sen av anledningar som jag inte riktigt kommer ihåg tappade jag en av dem på vägen. Jag minns att vi bråkade väldigt, men kan inte riktgit minnas vad anledningen var. Hon stod mig väldigt nära och vi hade en väldigt fin relation om jag får säga det själv. Vi kunde titta på varandra, utan att säga ett ord, och direkt veta vad den andra tänkte. E.T vantar?! Haha.
Men jag saknar henne och vi har glidigt ifrån varandra och nu lever hon sitt liv.
De andra två tjejerna har jag kvar någonstanns, vi har bara inte hållt kontakten spec bra nu senaste tiden, det är mycket som händer i våra liv. Jobb, resa, lägenhter osv. Men jag saknar dem också vi har upplevt mycket tillsammans, både bra och mindre bra saker.
Det finns andra relationer som har varit väldigt svåra, saker som gått väldigt väldigt fel. Men jag kan ändå inte ta hur många smällar som helst, jag måste stå på mig. Jag vet att jag gjort många fel, men de gånger jag vet att jag gjort rätt, de håller jag fast vid!
Men för att förtydliga det hela så är jag absolut inte missnöjd med mitt liv som jag lever, tvärtom. Jag är lycklig och nöjd med mitt liv. Min man är fantastik som står ut med mig fastän jag kan vara svår att ha att göra med. Min familj finns alltid där för mig, i vått och torrt. Men ibland måste man sätta sig och tänka tillbaka på tiden som varit och luta sig tillbaka och uppskatta det man verkligen har!
Januari
Var väldigt pysslig igår och satt och målade och virkade, en allmänt mysig dag.
Januari
Då har det nya året inletts. Och det mer buller och bång!
Hade en mycket trevlig nyår hemma till en början, vid ett började vi bege oss mot en fest som skulle vara ball. Ja, det beror ju lite på hur man menar med ballt. Är det ballt att det dimmtjock av testosteron och slagsmål så var det ballt. Men för min egen smak så hade jag gärna sluppit se det. Det är galet att se hur så nära vänner kan råka i luven på varandra så hårt, och sen utan att erkänna när man gjort fel. Mycket lättare att skylla på någon annan och inte fatta sin egen inblandning. Men vad fan, om året inleds så, kan det bara betyda att det inte kan bli mkt värre och att det kommer bli ett fartfyllt år!
Jag har fått ett jobb också, börjar jobba på alla hjärtans dag. Inte för att jag bryr mig så mycket om den dagen egentligen men lite små kul fann jag ändå att det var.
Annars så har det väl inte hänt jättemycket. Mina skor jag köpte på Bianco för 1000 kr ROSTADE fattar ni? Vad är det för skit? Så jag gick och klagade och sa "vad fan e det för sko som rostar?" hennes svar på det var "ja men det gör dom när de blir blöta". Jag orkade inte ens diskutera med henne, är det en vintersko ska den förfan inte rosta? Men jag fick pengarna tillbaka och idag köpte jag mig ett par feta Hummel skor istället med foder. De kan iaf inte rosta!
Hade en mycket trevlig nyår hemma till en början, vid ett började vi bege oss mot en fest som skulle vara ball. Ja, det beror ju lite på hur man menar med ballt. Är det ballt att det dimmtjock av testosteron och slagsmål så var det ballt. Men för min egen smak så hade jag gärna sluppit se det. Det är galet att se hur så nära vänner kan råka i luven på varandra så hårt, och sen utan att erkänna när man gjort fel. Mycket lättare att skylla på någon annan och inte fatta sin egen inblandning. Men vad fan, om året inleds så, kan det bara betyda att det inte kan bli mkt värre och att det kommer bli ett fartfyllt år!
Jag har fått ett jobb också, börjar jobba på alla hjärtans dag. Inte för att jag bryr mig så mycket om den dagen egentligen men lite små kul fann jag ändå att det var.
Annars så har det väl inte hänt jättemycket. Mina skor jag köpte på Bianco för 1000 kr ROSTADE fattar ni? Vad är det för skit? Så jag gick och klagade och sa "vad fan e det för sko som rostar?" hennes svar på det var "ja men det gör dom när de blir blöta". Jag orkade inte ens diskutera med henne, är det en vintersko ska den förfan inte rosta? Men jag fick pengarna tillbaka och idag köpte jag mig ett par feta Hummel skor istället med foder. De kan iaf inte rosta!
