PzychoBitch

Döden..ja den får mig att må dåligt. Ja, jag menar inte att man ska må bra av döden, men helst av allt skulle jag vilja se den som något naturligt och vackert. Visste den är så naturlig som det går, alla råkar ut för det förr eller senare. Men det är bara så att den finns i mitt huvud hela tiden. Varje gång jag t.ex. ringer syrran och hon inte svara första gången, min första tanke är då jaha..hon har väl varit och duschat sen ringde jag, då halkade hon och slog i bakhuvudet. Nu ligger hon avsvimmad på badrummet och här sitter jag och försöker ringa. Hon ligger där helt ensam och sen dör hon.
Eller om jag ringer pojkvännen och han inte svarar, min tanker då är shit han har fått en hjärtinfarkt och nu är han död.
Allt som händer runtomkring mig kopplar jag till döden på ett eller annat sätt. Det behöver inte ens handla om människor omkring mig. Det kan handlar om mig själv, jag kan gå på stan så kommer en bil bakom mig. Min första tanke då kan vara, de är efter mig, de kör upp på trotoaren och kör ihjäl mig..men vem kommer på min begravning då? Hur kommer alla må när jag är död?
Ah YES säger kanske några för att de slipper mig, men det skiter jag i.
Det är bara så jobbigt att hela tiden gå runt att tänka de värsta tankarna och hela tiden tänka att döden är så hemsk. Jag skulle vilja vara med och fira Dia de los Muertos det hade nog varit nyttigt för mig och att få se döden på ett helt annat sätt. Jag vet att jag antingen kommer skaffa en Dia De Los Muertos eller en La Calavera Catrina tatuering för att minnas att döden inte är hemsk.




appropå döden så är det sjukt läskig färg på himlen just nu, så snart smäller det! Nu ska jag äta inlagda persikor med grädde, chacha!